japanbloggar

Daikanyama

Daikanyama

Yurakucho

Marunouchi

Shimokitazawa

Ohayo

Tea + yoghurt = teagurt

Sensommaren passerade i behaglig takt med en bra balans mellan arbete och nöjen – företrädelsevis onlinedejting, barhoppande och weekendresor. Jag bestämde mig även att tillsammans med programmeraren Matt göra Daikonsoft till ett riktigt företag, så vid sidan av journalist och fotograf vågar jag nu även skriva spelproducent på visitkortet.

Jag drog även igång fotobloggen Tokyomoments, som snabbt blev betydligt populärare än vad jag vågat hoppats på, därifrån kommer följande bilder:

Trötta pendlare på Yamanote-linjen.

Ja, trängseln under rusningstid är aningen värre här än i Sverige…

Söndagsgubbarna i Harajuku. Otaliga dagar och kvällar spenderades i närliggande Yoyogi-parken.

Onlinedejting var en ny erfarenhet som jag verkligen rekommenderar. På den vägen lärde jag känna Ellen, idag en av mina bästa Tokyovänner.

Jag började även besöka Pause Talk varje månad.

Sedan jag startade Tokyomoments är kameran alltid vid min sida. Annars missar man ju så lätt bilder som den här.

… eller den här.

Jag förstod aldrig riktigt exakt vad det var med väggen som fångade deras intresse.

Kanske snart dags att piffa upp brevlådan?

Dear mixture, Long time no eat.

Japanese snowman

Train delays due to snow.

I’m finally back in Tokyo!

Heading to Stockholm airport. First step on the long trip back to Tokyo.

En månad efter jordbävningen åkte jag hem en sväng till Sverige.

När jag kom tillbaks igen så träffade jag bland annat en gammal man på Starbucks i Akihabara som bjöd med mig till Rikuzentakata, den stad som skadades allra svårast av tsunamin. Det blev en resa jag aldrig kommer att glömma. Inte bara på grund av den överväldigande förstahandsupplevelsen av tsunamins förstörande kraft, utan även tack vare den fantastiska gästvänlighet jag upplevde från några av överlevarna.

Samma månad flyttade jag även till en villa på en bakgata i närheten av Shimokitazawa.

… Och jag tog mig för första gången upp till takvåningen på Roppongi Hills. Blåsigt men storslaget!

Mars 2011 kommer nog alltid förknippas med den fasansfulla jordbävningen som skakade östra Japan kvart i tre på eftermiddagen fredagen den elfte. Själv satt jag och åt en aningen sen lunch på Italian Tomato i Shinjuku. Plötsligt kände jag hur det började skaka, som det ju gör ganska ofta I landet. När skakningarna tilltog i styrka insåg jag och många med mig att det här visst inte bara var ”en vanlig jordbävning”. Folk drabbades av panik och började springa ut på gatan, resten är historia.

Dagarna efter jordbävningen hade jag naturligtvis fullt upp med jobb för diverse svenska media. Jag blev ombedd att åka norrut till de värst drabbade områdena, men det visade sig lättare sagt än gjort. Bränslebrist, avstängda tåglinjer och stor osäkerhet kring situationen gjorde att planerna kom på skam. Det slutade med att jag tillsammans med en TT-reporter och en kille från amerikanska militären bilade upp till norra delen av Chiba och pratade med en familj som fått sin källare översvämmad av tsunamin.

Sedan eskalerade situationen vid Fukushima, min dåvarande sambo blev ombedd av sin chef att jobba från företagets Hiroshimakontor ett tag. Än idag är det svårt att inte småle åt det ironiska i att fly till en atombombad stad för att skonas från en härdsmälta.

Alla tokyos tunnelbanelinjer stoppades direkt efter jordbävningen.

…Vilket ledde till enorma köer vid bussterminalen i Shibuya.

Och på min lokala supermarket hamstrade folk så mycket att hyllorna gapade tomma i flera dagar.

Väl i Hiroshima passade jag på att besöka Miyajima, en makalöst vacker ö i utkanten av staden, med en av Japans mest välkända torii-portar.

Utsikten från toppen av berget på ön var storslagen.

Vi  spenderade även en helg på Kyushuu, en ö i södra japan. Där fanns det gott om tempel (och inte så jättemycket annat).